annaajoosefina

vem har jag blivit? Jag sitter hellre på mitt rum instängd än att vara med min familj. Sitter jag inte på mitt rum , så är jag ute, hos kompisar. De ända jag gör hemma är att käka, och då säger jag knappt något. Jag pratar inte ens med min familj, och jag har alltid varit den men bästa kontakten med speciellt min mamma. men nu vet jag inte vem jag är längre. Jag pratade nyss i telefonen men min mamma och hon grät, jag fick min mamma att börja gråta. Och jag vet varför men inte varför jag har blivit som jag har blivit. Min mamma har gjort allt och jag inte ett piss. och det känns så det värker. Tillexempel så har jag inte tagit hem kompisar på över en månad ! och då  träffar jag madde och jenny dagligen, dock är vi hos dom men ändå! Jag kan inte skylla på att de är för att jag har flyttat hem till mamma för de var allt förlängesen, men sen min syster flyttade till min mamma så har jag tänkt så här; har ni henne behöver ni inte mig. Och jag vet, de är sjukt att tänka så men jag gör det. Jag har alltid varit den som har varit social med min familj men nu känner jag inte igen mig själv. De jobbigaste av allt är att jag vet inte varför. Om tex en kväll så känner jag ba blää för att kolla tv med min familj, jag sitter hellre själv i mitt rum. Min lillebror avgudade mig förut och nu känns det som han knappt vet vem jag är.
Varför har jag blivit såhär? Jag vill ha så bra kontakt som jag hade förut..tro mig, Som jag känner nu när jag tänker hur jag har varit så känner jag mig, elak, sur, olycklig och värdelös.

Jag vill inte vara den personen jag har blivit, jag vill inte vara såhär.
Jag ber fån djupet av mitt hjärta om förlåtelse, från speciellt min familj . Ta inget personligt, jag vet de är inte lätt jag tar allt själv personligt, men de är ingen som ska göra det. förlåt jag älskar er..

josefin