annaajoosefina

förra veckan så fick jag höra rakt i mitt ansikte att jag var så jävla falsk. jag har nog aldrig varit med om att ord har gjort så ont. Att få höra något sånt där sänker ju självförtroendet totalt. Den jag fick höra de av var också en av mina närmaste vänner och en vän som betyder för mig.  De får mig att tänka, är jag falsk? är de så folk tycker om mig ?
Jag har nog i hela mitt liv blivit tillsagd att jag kanske är en aning för ärlig. För enligt mig är jag en ärlig person, sen finns de ju gånger när man inte tycker om en person men när den personen kommer så sätter man på de där fejkleendet för att liksom. Visst de är hur fejk som helst , men vem gör de inte eller har gjort (?) just för att slippa bråket och surigheterna så sätter man på ett leende och ett hej. sen är de över!
Men hur reagerar man när någon säger så mot en, jag blev helt knäpptyst och började gråta. jag kan inte släppa de, hur kan jag förlåta (?). Hon har bett om ursäkt och sagt att hon inte menade de. men om man säger en sådan sak så måste hon ha menat en störstadel av de. Hur är man själv som vän om man säger så till sin vän ? Enligt mig är man inte en äkta vän när man säger något sånt.
 Jag har verkligen lärt mig att tänka mig för innan jag öppnar min mun, för man slipper så mycket tråkigheter.
jag säger som jag alltid sagt; jag kan förlåta men aldrig glömma.


Josefin